Det är en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv,
men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta.
När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte för än den har hittat en sådan.
Sedan sitter den och sjunger bland se taggiga grenarna,
fatsnaglad på den vassaste och längsta taggen.
I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen.
En enda storartad sång till priset av sitt liv.
Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel.
Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor
...så säger åtminstonde sagan...

Jag tycker att detta stycke är jättefint..Hoppas att du också tycker det.