.
.
.
.
Många människors lott
att gå och vänta på att bli räddade
från sitt eget liv
in i en sorts förväntad gemenskap
med någon som verkar bry sig...

om man bara tar av sig och står
med mössan i handen kommer där
kanske någon som ser ens ansikte
än mer tydligt och känner

just den där samhörigheten
bubbla fram ur sitt bröst
som en sorts människokärlek
vilken strax skall svämma över
alla bräddar och finna sin
klimax i beröring själar emellan

texten får sina trenne gula rosor
i vänskapens tecken