Stolt han reser sig från villande vila
Magnifik i sin resning
Reser han från lägre ort i söder
Till himmelskt valv i norden

Till nejder så lockande
Först blott slutet pockande
Sedan alltmer likt vårens bäck porlande
Öppnar för en invit sorlande

Med en sång så vacker och tillika skön
Att ägaren av resningen
Ger upp ett kvävt ändock hörbart stön
Efter lilla jäsningen

Skälvande tar de sig sedan ut i galopp
Kön och själ, kropp mot kropp
Jakten går över äng och gärdesgård
Nästan i tystnads änglaord

Viskar i öra såväl som över hud
I som direktkontakt med någon kärleks gud
Högt över snötäckta berg flyger de
Tänk att sådana danser kunna återge

Känslornas seger över heta kroppar
Varpå även ögonen skänker sältans droppar
Till de södra lägrens regioner
Då kärlekens vals är till för erotikens legioner