Livsnjutaren
Om våren lyssnade han på fåglarnas kvitter
så intresserat att han stannade sina steg
glömde bort vart han var på väg
för fåglarna sjöng vårens känsla
om sommaren kände han vindens smekning
och njöt av solens värme på sina kinder
så han glömde bort vart han var på väg
för den lätta brisen bar sommarens känsla
om hösten studerade han lövens färger
fascinerad av vindens rörelse i dess prakt
så han glömde bort vart han var på väg
för färgtonerna innehöll höstens känsla
om vintern fann solstrålarna snökristallers prakt
marken blev det skönaste gnistrande konstverk
så han glömde bort vart han var på väg
för i kristallerna fanns vinterns känsla
om honom sades att han gick väldigt långsamt
att det tog en hel evighet att komma fram