Det här är ett brev om ingenting:
Om att lägga högenbenet över det vänstra och tänka på kultur. Om att äta upp allt skal på en apelsin. Om att ligga framför elden och se på lågorna. Somna framför blinkande teveskärmar

Det är är ett rop för ingen alls
Det här är ett rop från kalla vägar där spåren slutat gå. Viskningar och rop. Någon som saknar ett gäng, någon som saknar sig själv. Vassa saxar och hårda ögonblick ifrån ingen alls

Det här är historier ifrån ingenstans.
Om pojken som blev inget speciellt. Slokande blickar. Det är historier ifrån köket som gjorde potatismos. Till Lunch. Det är historier ifrån någonstans där det är grått, någonstans sista buss gått och det luktar skog.

Det här är sagor från ingen alls. Inga arga punkter, glödande glöd, svängande nackar, tyska mackor, höga skrik, gråt och skratt, världar i brand och hela etablissemanget har inte skrivit
Denna raden heller
Eller denna
Har ingen alls skrivit, och ingen annan.
Som du vet.
Kära du.
Är allt
bara
Historier ifrån ingenstans
Och du med.
Älskling