I stormen härdar jag mina
värsta farhågor
Kämpar mot smärtan som ekar
i motståndet
Låter oron krypa med bly
över mina axlar,
låter inget få ro
Jag härdar ut,
men inget säger
med styrka
Jag kämpar
kanske är stark ändå
Massa tvivel kryper nu
i hela kroppen
Med alla farhågor tillsammans,
utgör de en fara
för min överlevnad
Det känns som gränsen är nådd,
jag måste kliva över
för att inte falla
Gå till mötes med andra sidan,
som kanske är av vackert landskap
Det är vad jag måste illusionera
Och omfamna det nya
med förhoppningar
och
nårbara drömmar