Gisten eka på
land doftar tjära struken
med en varsam hand
hennes öde beseglat
havet syns genom borden

öskaret ligger
bland förmultnade garn ett
ett spindelnät svajar
i morgonbrisen
solen stiger upp i öst

sipprar igenom
ett skelett som hittat ro
ett monument på
en strand dagligen vårdad
av förre ägarens hand