Jag har en kniv i mitt hjärta.

Så fort jag visade mig så högg ni en kniv i mitt hjärta.

Jag får aldrig le , jag får aldrig skratta , jag får aldrig känna någon riktig kärlek i mig , så Gud , varför lever jag?

Varför skapade du mig?

Visste du att det skulle bli såhär?

Ville du att jag skulle bli såhär?

Ville du att jag skulle gråta mig till sömns varje kväll?

Ville du att jag skulle få ångest varje kväll och känna en sån otrolig smärta i mig?

Varför lever jag?

Varför skapade du mig överhuvudtaget?

Fattar inte du att världen skulle vara hur bra som helst utan mej?

Och jag skulle slippa må dåligt!!

Jag hatar dig inte Gud!!

Jag älskar dig , men jag bara frågar!

Jag vet inte hur länge jag kommer klara av att leva.

Jag låtsas vara glad , jag skrattar och ler , men skrattet och leendet är bara falskt.

När mina kompisar kramar om mig så vill jag bara hålla fast , vara i den famnen för evigt.

Aldrig släppa taget.

Fattar inte en endaste människa att ord sårar!?

Fattar ingen att när man sagt det och sen säger förlåt , så kommer orden aldrig försvinna.

Dom kommer att finnas där.

Och gnaga i mig.

Jag känner att jag vill ta mitt liv , men ja tror inte att jag klarar det.

Men snälla gud!!

Svara på min fråga , varför lever jag?