Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min exman hade ett neuropsykiatriskt funktionshinder han oftast inte ens ville försöka hantera. Till slut tog jag ut skilsmässa.


Sviter av ett äktenskap

Jag har så svårt
att tro att jag
ska ha nåt
att ge
i nästa relation

Jag känner mig
uttömd
på energi
och engagemang
sen
äktenskapet

Jag fick vara
personlig assistent
och behandlingsassistent
och kurator
och själavårdare
allt samtidigt
som jag skulle vara
hans FRU
också!

Det fanns inte ork
det fanns inte kraft
nog
i EN människa
inte i mig
jag kunde inte
vara allt
samtidigt
Jag misslyckades
totalt

Jag mår bra nu
vill inte säga
att jag mår dåligt
Jag lyckades
skilja mig,
ta mig bort
från en
destruktiv relation
som ledde till
ingenstans

Men ibland
när jag minst
anar det
kan jag minnas
goda stunder
känslan av
att vara två

Jag gav så mycket
men fick stundoms
så lite tillbaka

Jag står på minus
på mitt kärlekskonto
min börs med
omtanke
har gapat tom
i över två år
och batterierna
inte blivit laddade
på länge

Jag behöver
så mycket
men vad
kan jag ge?
Jag vet
jag kan älska
men räcker
jag till?




Fri vers av Tea Alex
Läst 215 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2009-01-22 22:30



Bookmark and Share

  © anakreon VIP
Krukan går så länge efter vatten att den slutligen spricker.
För mig är din präglad av en skuldkänsla som du sannolikt inte är värd. Hoppas du snart finner skäl att göra dig av med den och gå vidare.
2009-01-23

  Miss Mod
Du har mycket att ge, du behöver bara vila lite mer.
2009-01-23

  Fredrik Stillesjö
Tack Lindy för en känslosam text med mycket tankar att bearbeta. Hälsar Fredrik
2009-01-23

  Nova-Liv
KÄNNER IGEN!!!!!!!!!!!!!
2009-01-23

  Elaine.S VIP
När man lever nära någon med neuropsykiatriska funktionshinder så känns det ofta som om vad man än gör så gör man fel. Det är en känsla som sliter, det blir ett lidande för bägge.
Men du!! har inte misslyckats, du har inte fått vettiga förutsättningar för att du skulle kunna orka. Det finns många sidor av den saken, stödet till de neuropsykiatriska finns inte alltid och det ärinte alltid de är mottagliga för att vilja ta emot stöd. En svår uppgift att vara allt det där som du nämnde, ganska omöjlig skulle jag säga.

Vila!! och landa, det kommer andra dagar...
2009-01-23

  Teresia Ridell
Mm..ingen av oss räcker till att vara Allt för någon annan. Alla behöver vi energi från andra. Stort utrymme och inspiration från andra själar. Annars kvävs vi sakta. Jag har själv varit där. I ett äktenskap som krävde långt mer än gav. Numera inser jag att tillit, respekt och utrymme för att utvecklas är ett måste i en relation. Från båda sidor.
Du kommer att finna dig till rätt i en mycket bättre tillvaro; låt det bara ta sin tid !
2009-01-23

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Här berör du starkt
En sak jag fastnade på var
Jag misslyckades totalt
Det kan aldrig vara någon annans
uppgift att leva någon annans liv.
Jag menar att du inte kan ta på dig
skulden för att han inte mådde bra
och att du inte kunde göra något åt det.
Du är full med kärlek och det räcker
till hur många som helst.
Ta dig tiden att fylla din kärleksbägare
med saker du älskar att göra.
Kärlek till dig själv är så otroligt viktigt
2009-01-23

  Fånga dagen
Fint skrivet av dig man behöver tid att läka verkligen
Jag har själv genomgått en separation för 2,5 år sen där jag var den som är och var sjuk men jag tog ansvar för mitt mående och rehabiliterade mig själv och jag fikc väldigt lite stöd av mitt ex mest elakheter tex om jag haltade eller om jag var ledsen .

Jag blev lämnad av han hans påstående var att om jag inte vart sjuk i reumatism så hade det vart annorlunda ??? ett svepskäl han hade ju hittat en ny och då var det så lätt att bryta så var det för mig
han ställde till ett helvete för mig en tid innan han tog sina saker och flyttade .
Jag gick igång på din dikt text på nått sätt :(

Jag har skaffat mig en kisse snacko om villkorslös kärlek :)
neo 7 månader kärleken flödar med lek mys o gos:)

Mvh Anna-Karin

¨
2009-01-22

  Måna N. Berger
Du behöver tid att återhämta dig, tror jag. Du skriver:

"Jag fick vara
personlig assistent
och behandlingsassistent
och kurator
och själavårdare
------
Det fanns inte ork
det fanns inte kraft
nog
i EN människa"

Det tycker jag låter fullkomligt självklart! Du fyllde alltför många funktioner, utöver ert äktenskap, och jag tror nog att efter uppbrottet infinner sig en stor tomhet efter ALLT detta, som du ville och föresatte dig att klara av, samt efter tvåsamhetens gemenskap. Många äktenskap spricker, utan sådana bördor. Det är mera än en "vanlig" skilsmässa som du gått igenom, när du inte längre orkade.
När du har givit dig själv tid och känner dig mogen har du så mycket att ge i en ny relation, du har livserfarenhet, mod och vetskapen att du kan älska! Var inte rädd.
2009-01-22

  friheten
Du räckert bra till, det vet du, och det är aldrig lätt att gå ienom svåra realtioner, du komemr hitta en bra person. kram
2009-01-22

  Suzy med punkterna
Du räcker och en dag vet du. Låt det ta tid bara.
2009-01-22

  Larz Gustafsson VIP
Gör någon av oss det egentligen?
Men jag tror att det någonstans därute finns någon som räcker till. Jag talar inte bara om Gud nu...
Jag märker t ex hur min hustru och jag ofta kompletterar varandra.
Där jag är svag är hon stark och vice versa.
2009-01-22
  > Nästa text
< Föregående

Tea Alex