Ditt minne lever
trots alla oskrivna blad
så långt borta och
ändå så nära himlen
är mitt tak solen är du

molnen skymmer den
ibland regnet är dina
tårar kysser dem
med öppen mun känner hur
starkt solen åter strålar

livet här och nu
lever trots att du är död
som vi vore två
bär minnet av dig med mig
varje dag till dess jag dör