En del drömmar får man släppa
liksom fjärilen som hamnat fel
och slinker ut genom springan på balkongdörren
Vackra, men förblir drömmar

Andra drömmar är som gäckande solkatter
Retfulla och bländande, upptar uppmärksamheten
Även dem får man ge upp,
kanske glädjas åt den lekfullt flyktiga stunden

Sen finns där drömmar som börjar försiktigt inifrån
och växer i styrka och plötsligt
är du mitt uppe i dess språng, i sjumila stövlar.