Om du ser upp mot himlen
stjärnor fästa överallt
Du ser att de glöder stilla
Men du finner skenet kallt

Du håller ditt inre skyddat
Har gömt dig där ingen når
Men kanske kan nattens stjärnor
förklara så du förstår

De hjärtan som älskat
De hjärtan som blött
De hjärtan som brunnit
så hårt att de dött

Som bara har gett
av sina gåvor
Tills de exploderat
som supernovor

De strålar till oss
genom rymden än
Genom tusentals ljusår
ser vi dem

Om än deras liv
sedan länge är slut
Till oss de strålar
lika starkt som förut