I min tvättmaskin bor det ett strumpätande monster vid namn Arne.
Jag tror att Arne är grön och har stora lila prickar på sig. Hans päls är mjuk och lurvig, precis som på ett gosedjur.
Men Arne är nog inget monster egentligen, inget elakt i alla fall. Han känner sig nog bara lite ensam. Det är kanske därför Arne alltid tar mina strumpor? Arne kanske hoppas på att varje gång jag sträcker in mina händer på jakt efter strumporna, att jag ska nudda hans päls.
Om jag nuddar honom kanske Arne tittar fram så att jag får klappa honom. Han kanske bara vill bli sedd och känna sig behövd. Arne vet mycket väl att jag behöver mina strumpor.
Allt han vill är kanske att få en anledning till att bjuda in mig i tvättmaskinen på ett glas saft?
Men Arne verkar vara väldigt blyg där han sitter i mörkret i min tvättmaskin och ser mina trevande händer på jakt efter honom och strumporna