Talgoxesången ljuder över Torget. Klar och tydlig sågar och filar den in sina toner bland människors bil och spring. Jag är en tillfällig besökare i staden. Och jag ler men ser inga andras ansikten lysa av igenkännarglädje åt detta vårnöje i januaris mitt.
Därför blir jag ensam med vårrösten där på Torget och reser hem med min hemlighet. Fast alldeles förgäves bland människorna sjöng han nu inte.
Jag hörde
och jag lär andra höra.

Så är det nog med talgoxesång som med mycket annat

att
den som ser och hör
får låta upp sin röst
att bli förstådd
och att det måste vara många
som ser och hör
och tala ofta
envist och bra
så rösten blir tydlig
och vetskap utspridd och klar
så vi får slut på
jäktspringeländet
som hindrar oss
att se det enkla sköna
allt det som är gratis
så vi äntligen kan varva ner
och leva
i jordefrid