När jag inte vill vara allt för exalterad i skenet av mig själv.
När ord inte längre räcker till och din skugga blir min vän.
När en glugg öppnas upp i himmelen och jag ser längre än någon ann.
När grisarna som går i hagen börjar råma och hästarna skriker "GIVAKT!"

Så tar jag ett steg med dig. För i mitt hjärta bär jag dig och
i varje muskel av min kropp pulserar ett blod som inte tillhör mig.
Mitt i alla dessa dårskaper och stunder av misstro slutar jag aldrig le.
För i mina tankar finns blott du. Och ditt leende räcker för att besegra allt.

Ta min hand så kastar vi oss utför stupet tillsammans. För med dig vill jag falla.
Med dig vill jag stå, vakna, dö och om vårat stup har ett slut...
Låt mig då falla först så du har något mjukt att landa på.