Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en gång

en gång
upplever du
den första sorgen

en gång
kastas du
för första gången
ut i förtvivlans hav

det kan vara ett barn som dör eller din älskade som försvinner
din bästa vän

men det kan också vara din fågel
den som nyss satt där på ditt finger
noppade dina ögonbryn
din glada gula levande
undulat
dödad av katten

som förde dig skakande ut
i en verklighet

min pojke
med tårar
föll jag med dig
obevekligt




Fri vers av Ingmar Hård
Läst 257 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-03-12 08:49



Bookmark and Share

  Berit Robin Lagerholm
Så varmt sorgset skrivet men så naglas texten och griper tag.
Mycket stark.
2009-03-12

  Ove Aronsson
Men man blir aldrig härdad.
Även om det sägs att man blir starkare.
Så blir man aldrig härdad.
2009-03-12

  Maria Natasja
Jag satt här och började gråta.
De sista raderna vred om inuti mig och tårarna kom.
Jag blev rörd, inte sorgsen.
Jag har en son på 10 år.
En liten levnadsglad krumelur, med halvlångt hår och vackra ögon.
Jag minns så hans lilla hand, när vi gick till dagis, hur den höll hårt i min...jag saknar den tiden och ångrar att jag stressade så dant.
Hur hans ögon ibland kunde tåras för en död fågel längst vägen.
Hur han ställde frågor om döden och begravde skalbaggar utanför på gården. Den lilla sorgen är inte mindre värd, det är bara vi som blivit vuxna och glömt...att metmaskens plåga också kan vara hemsk.

Din text berör mig väldigt mycket, på många plan.
Väldigt fint skrivet.

Jag hoppas jag förklarade för honom på ett bra sätt. Om liv och död.
2009-03-12
  > Nästa text
< Föregående

Ingmar Hård
Ingmar Hård