Morfar hämtar på dagis. Åtta mil reser han från land till stad. Till Masthugget i Götegorg för att hämta barn. Två små lintottsflickor, den ena med lockar och burr - den andra med spretig lugg.
Tvåochetthalvt samt fyraochetthalvt är åldrarna de har. Fantastiska små varelser med ögon vidöppna och ett språk riktat mot världen.

Jag älskar förstås dessa glittriga barn.
Först hämtar jag den lilla.
"Nu fortsätter vi till storasyster" säger jag
"Men då skall vi leka så där, morfar. Att du inte ser och att jag visar dig. Och så krockar vi med vagnen. Så skrattar vi, morfar!"

Vi skojar oss lyckliga ner för en backe, ner mot storasysters dagis.

"Vaddå! Det är som på bankerna. Där försvinner miljarder. Men här förlorar vi barnen bara som ett och ett. Inte som miljarder".
"Var det något annat!"