en befläckad dräkt äger jag.kryper tajt gör den på mina kroppar
och allas lik
strävar efter mina hårsäckar.
liken,dom.
och
dräkten,den
vill vara med,destruktivt.ta sig in.vispa min hjärna poröst.
kallt prata.
de tillber min randiga tröja.
äckligt.med påhoppande hand.
ibland är människor folk.det är så det syns.
när vi pratar om pastasås,
likt snor
och om vädret,trivsamt vid otider
inte om det egentliga miserabla,romantiserade
och böcker(na)
romantiken till olyckan.eufori tror jag
men
det är det systematiska
välbefinnandet som vill mig porösa gester.

jag seglar nu.och är min sjöman.