00.31,
bläddrar mig fram genom hundratals playmates,
namnlösa,
tusentals "bend-up-you-as-and-smile-towards-the-camera" fotografier,
stillbild är fortfarande min grej,
frusen skräck, ånger, plast.
Jag försöker tillfredställa ett par ögon,
ett par fönstergluggar till en vek djurisk lust
som för länge sedan tröttnat på skal.
Skal,
är allt ni är allt ni har,
skal ni smyckar och sminkar,
nyttjar och låter nyttjas,
för vad?
sekundära behov,
inre jordskalv,
för livets lycka leende,
ett Livsfördriv i brist på annat.

Jag klickar mig vidare.