'Det finns ännu andra maktord,
ursprungsord, som jag lärt mig,
som jag ryckt från dikesstenen,
som jag dragit upp ur ljungen,
som jag repade av riset,
plockade från späda plantor,
tog och grep från gräsens toppar,
fläkte loss från fätågsgärdslet,
när jag vandrade som vallhjon,
gick som barn på betesmarken
över mjuka honungstuvor,
över guldbeglänsta kullar.

~

Frosten kvad ett kväde för mig,
regnet sände runosånger,
dikter bragtes mig av brisen,
drevo hit med havets vågor;
fåglarna ha samlat sånger,
trädens toppar trolldomskväden.

Jag har sport att så det ordats,
så har jag hört kväden kvädas.'

(Begynnelsestroferna ur Kalevala)

-

Åtskilliga var Elias Lönnrots resor under 1800-talet i Karelen och i österled. Den finske skomakarsonen som lärde sig läsa och skriva sitt modersmål redan som femåring. Han skaffade sin utbildning trots utmattande armod, och blev sedemera läkare. Men han brann konstant för språket och för att insamla och nedteckna det finska folkets nationalhistoria.

-

Jag har för ett par år sedan läst om hur han vandrade och for med släde i de utmarker, bebodda av de skygga men hjärtligt, ihärdiga skogsfinnarna, som befolkade de dunkla och mystiska trakter vars omstridda gränser in i våra dagar vaktats och bevakats av högre makter. Allt kan jag inte erinra mig, men med internets snabba info-sökarmöjligheter, samlar jag några torra fakta och spelar ut dem, till er, med tanke på att sveriges radios p1 nu i dagarna har sänt fem valda delar ur det finska nationaleposet Kalevala.

-

Birgitta Ulfsson som läser med sin mustiga, utmärkta frasering och dialekt skänker verserna, (som för övrigt är nedtecknade på så kallad finsk runometer*), hon skänker som sagt, eposet mer än rättvisa. Hon adderar pondus och trovärdighet till dramatiken och mystiken. Historierna får bredd och ger fog för ett bortglömt folks resning och stolthet. Maktkamp värdig namnet, mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala.

-

I mitt sökande på nätet hittade jag en intressant beskrivning av finländarens ursprung som jag passar på att dela med mig av.;

"Finländarna, vars ursprung är mycket dunkelt, men som påtagligen är besläktade med de folkslag, som nu är bosatta på slättlanden i Tibet och Central-Asien, står till de slaviska nationerna – särskilt den ryska – i samma mystiska förhållande som magerna och trollkarlarna i Tessalien stod till de övriga hellenerna. Folksagorna, både i det kristna och hedniska Ryssland, är fyllda av berättelser om de nordiska Koldoon (trollkarlar, ordet troligen besläktat med Kaldée) och deras bedrifter och magiska krafter. En av Alexander Pushkins bästa episka dikter, ”Ruslan och Ludmila”, är baserad på den magiska maktkampen och kraftproven mellan två nordiska trollkarlar, den gamle välsinnade, ”vise Finn” och en elak trollkvinna av samma nationalitet – Naina; den förre arbetade för och den senare mot det kärleksfulla paret. Dessa två är personifikationer av Gott och Ont. Själva ordet ”finne” är i den ryska folksagan nästan liktydigt med en ”magiker”. Alla dessa kommer från det avlägsna Norden, enligt den allmänna tron; ty många gudar från det hedniska Rysslands härstammade från Finland och Skandinavien, ditkomna genom utvandring eller förbindelse mellan de stammar som befolkade Östersjöns och de stora nordiska sjöarnas stränder.

Finländarna, såsom de återspeglas i sin poesi, är ett märkvärdigt okonstlat folk, ännu oberört av civilisationernas fernissa. De lever nära naturen i oavbruten beröring och harmoni med alla hennes levande krafter och makter."

-

Jag vill inte trötta ut min eventuella läsares tålamod genom att babbla på i en evighet om en massa värdelöst vetande omkring dessa vackra, färgrika, superrytmiska dikter, som kan göra vilken lyriker som helst, helt... lyrisk. -Utan jag vill bara uppmana poesi- och skrivintresserade att ta chansen att lyssna på denna fem-kapitlade följetong. Ett bekvämt och rent nöje som sveriges radio återigen delar med sig av.

Så varsågoda, ni hittar de fem avsnitten ur Kalevala om ni följer denna länk;

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=1111&artikel=2691378

 -

*Finsk runometer är ett versmått bestående av 2 grupper om vardera 4 trokéer. Grupperna skall vara allitererade och andra gruppen ska upprepa innehållet i första på ett annat sätt. Kalevala är det främsta verket på finsk runometer; versmåttet kallas även kalevalameter.