ska jag stanna upp och tänka efter?

eller blir det bara värre då?

ska jag bara låta dessa dagar

komma på en blixtvisit och gå?

det kan kännas tufft att reflektera

en tillbakablick kan kännas svår

ändå kan det hela fascinera

när man levt i fyrtioåtta år

alla dessa tunnlar och passager

alla dessa stigar jag har gått

varav  tjugoett år med mustascher

nitton år med hustrun som jag fått

tänker inte skriva memoarer

jag har ingen lust och ingen ro

dikterna jag skriver får bli svaret

får förmedla det som blev min tro

halva jordevandringen är över

halva sträckan har tillryggalagts

vetskapen om vad jag mest behöver

gör att jag förstår när det är dags

LARZ GUSTAFSSON   090325