Han är ensam, ensam i ett kargt landskap
men det gör honom inget längre.
Han jagas, jagas av vilddjur
men det finns inget blod kvar att spilla.

Hans ångest dämpar hans hunger
vansinnet föder hans ångest,
ångest driver honom vidare
målmedveten
målmedveten men det finns inget mål,
för länge sedan glömt.

Ett ansikte seglar förbi bakom hans ögon
men kärlek väcker inga minnen längre,
fruktan fruktar han inte längre
det är det han inte minns
och inte vill minnas som jagar honom,
som han flyr från.

Jakten, flykten från minnen
som en gång födde ångest,
ångest föder nu nya minnen.

Vansinnet.