Det var inte det första slaget hon var rädd för

Han var alltid så försiktig i början
Nästan som om han inte var säker på att våld var hans enda övertag.

Nej, det femte slaget var det hon fruktade, då hade han kommit igång och tog i sådär ända från tårna. Det femte slaget var det som trasade söner, krossade små ben innuti hennes ansikte och fick blodet att spruta

Det gjorde ont
Särskillt som hon märkte att barnen tittade på.
De visste att om bara en liten stund, var det deras tur