Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I en annan verklighet i en evighet


Bara du och jag

Jag tittar på dig

med en blick av lycka och en inre sorg...

Jag känner dig

med en stor stolthet och en känsla av oro...

Jag rör vid dig

med en smekning av trygghet och ett hjärta fyllt med längtan...


Varje dag... varje dag min älskade fylls mina ögon med förtvivlan...

Varje dag rinner det salta droppar ner från mina ögon
som forsar över mina kinder och gör de fuktiga.


Varje dag finner jag mig omsluten av en tjock dimma av ensamhet
som inte tycks låta mig va ifred.

Varje dag finner jag mig själv på väg till en mängd av olika platser
alla lika meningslösa utan dig.

Varje dag får min kropp mig att känna en saknad
som om den vill få mig att känna konstant smärta utan lindring.

Hur kommer det sig att jag ska behöva känna på detta plågade sätt?

Varje dag... varje dag min älskade...







Fri vers av Ninfa
Läst 289 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-04-08 01:23



Bookmark and Share


  Herakles
tack.

tack för att du satte ord på mina känslor, för jag känner precis som dig. det känns som att jag lever i en tillvaro som inte är riktigt som det var tänkt... som att det skulle varit annorlunda. att jag borde varit hennes och inte någon annans... och hon borde varit min och inte någon annans... är det därför det känns som att det inte är som det var menat nu kanske?

tack ännu en gång.
2009-04-08
  > Nästa text
< Föregående

Ninfa
Ninfa