du ser det inte längre
du ser det inte längre
du ser det inte längre
du ser det verkligen inte längre


huset som svävade inför dina ögon
som lyfte som en månraket under stjärnorna
och vecklade ut sina vingar
i en glidflykt in i evighetens pulserande labyrinter
där kärlekens kullerbyttor på golvet
krängde av och an under himmelsfärden
så att du nästan svimmade av glädjens yrsel
och dina fötter tog danssteg
när golvet lutade än hit än dit
och du kunde snudda vid galaxerna
med dina ur fönstret sträckta armar
och dina slängkyssar
studsade mot den mörka rymdens spegel
och dina ögon blev blinda
av allt för mycket ljus


du ser det inte längre
du ser det inte längre
du ser det inte längre
du ser det verkligen inte längre