En hästdragen droska for igenom en öppen grind varpå en varsam hand åter slöt grinden mot världen, det var vinden som lät sluta öppningen.

Vem är du, frågade blomman en sten som stod nära gärdesgårdens grind.
Stenen dröjde något med svaret och yttrade sedan, det är något jag undrat över en längre tid tillbaka. Jag har undrat över om jag haft ett liv förut eller kanske flera och tysta röster har viskat genom mig som hyste jag rum i hjärtat för många hundra liv före detta.

En ekorre som visserligen suttit på stammen till en fura och åhört samtalet hade inte förstått en stavelse då den inte till fullo behärskade det språk som blommor och stenar begagnar sig av då de språkar. Besviken över att inte ha kommit över en smula skvaller att omtala hemmavid gav den sig av skuttandes från gren till gren bort genom den gamla skogen.