För vilken gång i ordningen?
Det kan jag inte hålla reda på. Men bara med den båt vi har nu, blir det den nittonde gången.

Seglande skepp får åter hav runt kropp.
Det påverkar skepparen.
Det ger ett annat liv.

Fast säga vad det är, som sker i hans inre, det kan han knappast.
Bara att det är något verkligt, viktigt och skönt, som händer, när båt åter flyter.
Gripbart, nästan på det taktila planet. Men ändå fullständigt immateriellt.
Att våg kan gunga mig. Att min färdighet, min erfarenhet ger mig riktad färd.

Att kust kan dyka upp bak länge sedd horisont.

Att samarbete med naturkrafterna är.
Strid icke.
Att harmoni.
Trots kuling och regn.

Åter detta enkla.
Det sanna.
Att jag är.

Kära skepp.
Jag vill kunna segla dig länge än.