En kvinna sade mig en gång
en sanning som jag aldrig
kunnat glömma och som format mig
till en annan efter detta sitt yttrande

'Varje gång en kär vän
lägger sin varliga hand
med fast kraft i en kärvänlig klapp på min axel
far jag ut i otidigheter

att tårarna tillrar från denna personens ögon
ut över kinderna, jag rår inte för det
stubinen är kort och jag delar ogärna med mig
av min inre styrka'