Mina värderingar förändras, allt är inte längre svart och vitt. Det är vackert, svart och vitt. Då, även nu.

Det svarta, det vita, färgsätts, liv, känslor. Dessa känslor. Varför, det vet jag inte. Jag förändras, och jag tvivlar på om jag kan tycka om mitt nya jag, acceptera och glömma mitt gamla.

Svart och vitt är vackert, rätt eller fel, vad vet jag inte längre. Då visste jag, nu är allt ett minne blott. Jag vill leva i ett fint, svartvitt liv. Inte detta färgglada liv, som är allt annat än glatt, snarare diffust.

Inte längre konkret, enkelt och smalt. Jag vill tillbaka, inte glömma, inte heller acceptera att det är över. Jag ska tillbaka. Dit. Var, det vet jag ej, men det är dit jag ska.