vänta, jag ska bara knottra ner ett par rader;

valstråd, tretton loopade spännband genom ringarna - jag rullar dem och morgonen badar i ljusblå fågelsång, till och med jag blir tvungen att slå en drill - bakom en gammal transformator. det är fredag. gömmer pappret i en skreva - jag vill göra klart och åka hem.

på andra sidan värnamo hämtar jag en pall - det pinglar i järnvägsbommarna - ur radion snackar carita järvinen om sina gröna stövlar - theese boots are made for walking, säger hon. det är mina också - kängorna. barnen leker på skolgården i kärda. jag åker mot gnosjö. andan där ska vara alldeles särdeles idog och nästan säll.

när lågkonjunkturen kramar landet som en urlakad disktrasa, sjuder såpvattnet friskt i dessa trakter. många styrningar hitåt nu för tiden.

norrebo träprodukter, höga backar, vägen har nytt oljegrus, men är smal. det går inte att mötas. en mycket riktigt, glad dam, hjälper mig att lasta. hon är smart effektiv, och vi använder tre pallyftar, hon matar fram godset till mig, jag ställer dem på flaket och bandar. vi behöver inte prata alls, våra ögon har kontakt - ibland. hon ser snäll ut och skall åka till polen inatt, det berättar hon när vi byter signaturer med varann. bussresa. jag berättar att jag skall åka hem nu.

innan jag kör ifrån lastbryggan, får jag en bok. nya testamentet - trucker bibel - heter den, på knappa femhundra sidor, inramat av vardera femtio sidor bildrika uppslag på motormänniskor, vägmärken och scanior. jag tar tacksamt emot gåvan. jag tycker om alla slags böcker - och folk.

och jag skrev väl att gnosjö-andan nästan var säll.. :) - på grillkiosken i gislaved har de hyvens kebab-sallad. den är slut nu. och jag har inte mycket mer att knottra ner här. nu åker jag till göteborg - och ställer ut den här trailern i englandshamnen. där havet ligger - med tor begonia - angjord vid sina pollare och nynnar på den gamla nordsjön.

jag vill åka hem.