När dag vart lång om länge natt
båd mörk och ljus
du lyft din fulla skinnkarpus
släckt gårdens alla ljus
gläntat på dörrens järn
mot fotvalvets stomme tagit spjärn
och rundhyllt stegat ut
över tröskel vid

är då din tanke när
om din hjärtans kär
finnes runt närmsta knut
stigen i mörkret som leder ut
mot längtans land

om du är var stund när
tiger tidens tand
och du är ödets hand
du leds ej vilse
längs stigar små.