Och jag hade sett dig stå där, i ljuset av våran VÄNSKAP och jag insåg att det var det som var menat. Från början. Vår konnektion gjorde oss sårbara, gjorde att vi började drömma om mer, men mer omaka par får man leta efter. Mer lika varelser, själars drömmar med mer gemensamma nämnare, får man leta efter framför sig i sanden där man går. Mina fötter sjunker ner lite och jag inser att jag aldrig förlorat dig. Du har funnits här hela tiden, jag behövde bara vänta en liten stund. Ibland är vänskap mer värt än tusen löften om något som inte går att ta i. Ibland är att inte satsa, att vinna mer.

Vi kan inte förlora.