Länge har jag förklätt mig,
aldrig vågat bära mitt skin.
Dragen från olika världar,
har lämnat mig förvirrad.
Who am I really within?

Alltid har jag lyssnat på andra,
aldrig har jag hört min inre röst.
Alltid sökt svaren i mitt sinne,
när jag borde sökt dem i mitt bröst.

Jag träder fram idag
som ett skott i våld och hopp,
jag ler åt mitt missledande sinne,
en tår faller på min ärrade kropp.
Jag samlar all kraft jag når åt
sen slår jag och jag skriker.
Min fasad faller till marken, i tusen splitter.

En våg av kraft utsöndras
från en inre, en gång så mörk kärna,
ett ljus utstrålas, likt solsken.
En stjärna ska på nytt födas,
och fram kliver jag, steg för steg,
en stjärna som legat gömd så länge,
förtryckt och feg.

It's my time to shine!