det känns som om allt rasar samman

och inte minst jag

jag kan inte skylla på något moment

någon lag

strukturer som förr kändes trygga

när jag växte upp

raseras av hunnernas farliga

rasande trupp

det känns som om det vi höll heligt

och som vi höll kärt

betraktas som rent museialt

sekundärt och prekärt

vi minns ju vad zimmerman sjöng

i sin välkända sång

att tiderna måste förändras -

historiens gång

men jag längtar ändå tillbaka

jag skäms inte alls

jag känner mig vilse i världen

med rentvättad hals

jag tror inte på fågel fenix

men jag tror på Gud

på återupprättad respekt för

Hans Ord och Hans bud

LARZ GUSTAFSSON 090610