längtar tillbaka till en plattare värld

där...
gränserna var skrivna med bläckplumpar
och tron på förunderliga under
var vanligare än vidunder under
barskrapad betydde utblottad
för all tid glömd
och bortblåst utöver kanten...

stiliserade gåtor naglats
fast på nyuppvärmda tapeter
och krinolinkjolarnas tyll
tyngde höfternas vågade kurvor
när tiden vände sig långsammare
under dagen och behagade
under natten i tysthet

molnen var vita och mindre
upprörda än idag


här...
kunde trubaduren berätta
om människans livsväg
utan att bli förlöjligad

vill barnen leta duvslag
inuti hybblets sneda tak
där blommorna gror