När klockan vaknade den morgonen var Eva redan på benen fastän kycklingen ännu levde. Hönan Oskar klagade på sjusovaren tuppen som inte gol lagom för sol. Till och med päronträden försov sig och katterna lågo såsom vanligt ännu var, på latsidan. I hängmattan hittades Adam, den verkliga sömntutan, framemot femtontiden samma dag. När han snarkade brukade det minsann höras långväga utöver blott ut över nejden. Men just denna dagen ett liv, försov han sig och missade både skolbussen, grisbilen och fru Kostén. För fäfot låg även en snigel som ännu inte förtjänat sitt namn och som därför kallades Hon-som-letar-hus. Senare, enligt legenden, var det just hon som skulle få namnet Sju-tusan-böv-lar. Hennes pappa, Hög-som-ett-berg, hade kastat in handduken bara veckan innan han begrovs med hedersbetygelser varpå Nadja dök upp som äpplet ur lådan vilket passade Allan som handen i handsken. Allan med bara två öron att tjuvlyssna med, som han var känd under från tiden då det begav sig. Det ena hörde han med och det andra hörde han på. Ett paket russin stod i ett hörn av en kökshylla någon meter från spisen och gäspade utan att förståndigt hålla handen för munnen. Familjen Vrålapah som satt och åt morgonmål, hade inte vaknat alls eftersom den vakat hela natten av i stort sett ingen anledning alls, vilket var vanligt hos män i skorna. Sedan de druckit ur josen gick de allesammans för att bli putsade sådär som män i skor gärna blevo om just morgonen. En nattvandrare som ännu satt så som till bords, om än på nålar, ville ha litet grädde i kaffet, mjölkandes bordspenen på kanske det sidsta av den varan för dagen. Njöt sedan blasket med visst väl behag. Nattvandraren, som även stundom var dagvandrare, var en stolt begynnelsebokstav P vilken i begynnelsen dock startat sin bana som ett snabel-a. Där själva snabeln tjänade som navel sträng till ett nyss så gravidt G. Vilket i rakt nedstigande led var släkt med ett snofsigt S. Nu skulle man lätt kunna få för sig att dagen, vilken låg och drog sig i det längsta inte skulle orka gå upp alls och göra dag och även få benen i byxorna samt tshirten över axelpartiet. Men se det var allt alldeles fel det. För dagen valdes ett par seglarstövlar som förvisso kan ha sett bättre tider men vad bryr sig en soluppgång om sådana petitesser? Ett brevinkast kände sig vikas åt sidan då en bättre dagstidning pressades in i dess slida och när så luften gick ur pressades det samman igen utan att det hann få orgasm. Men brev var redan på väg genom leden sådana de nu var där brev tog vägen till de olika dörrarnas inkast befinnelseorter i landet och riket. Man skulle mycket väl kunnat tänka sig en halv brevskörd varandes på väg till just denna dörr vars ankomst i sådant fall skulle ha kunnat bringa känslor i svall hos nämnda brevinkast. Man kan inte så noga veta vart till detta skulle leda och vi bör därför också detta vara osagt. En rökpelare från kvällen innan hade haft en fet dröm i det att den steg upp från något ännu pyrande kol dit rinnande fett från en grillad lax hittat vägen. Den drömde sig vara människa sittandes i en lång solstol vilandes trötta fötter på en tröjförsedd pall samt rökandes eller möjligen ännu inte rökandes, en smal cigarill i en tigrerad förlängare av pressad kartong, plast och en liten bit metall av någon sort längst ut mot cigarillen till i intimt möte med densamma. Vilken i sin tur omslöts av ett par tunna läppar vilka nyss läppjat på ett glas mycket fin Champagne. Men så skingrades röken och drömmen skingrades med den varpå dagen led mot sitt slut i yster väntan på att natten skulle ta vid och breda ut sin stjärnbeströdda mantel över verkligheten. Men nu var det åter dag och hög tid för tuppen att stiga i graderna, fjädra sig sådär som blott en tupp förmår och inta sin position på gödselstacken. Här får man tänka sig att trädgården verkligen var försedd med en sådan då en liten jordhög vilken var överhopad av hö och några små blommor fick göra tjänsten. En av två gungor gjorde sitt för att få en smula uppmärksamhet då en vind tog tag i den och fast tom på barnstjärt den var ändå gjorde sitt bästa av nummer i ett hörn av gräsmattan. En gammal sliten boll av läder som ännu hade en smula luft i sig gjorde några tappra försök att rulla men daggen i gräset gjorde samtidigt sitt för att hindra dess framfart. Gräset som inte ville bli tillplattat samarbetade så gott det kunde och bollens ansträngningar var nästan helt förgäves. Tuppen, som inte brydde sig om att gala, kände sig bitter. Det gick inte att exakt härröra varifrån denna bitterhet kom och en igelkott som passerade lufsandes i dess närhet kunde inte tyda dess ansiktsuttryck utan nöjde sig med att streta vidare bort mot okända trakter. Ty den var en smula på vift såhär långt borta från redlighet och ro. Den var på jakt kan man säga efter nya ängder att söka sig en maka och göra ungar med. Fast hur mycket den var medveten om effekten av ett frieri till ett hondjur är inte lätt att sia om. En handduk som satt uppsatt samman med andra bitar tyg längs ett nylonsnöre några meter ovan mark hade god utsikt över husets bakgård och där hängde den och mös när den inte nös av det nyklippta gräset som det då och då kom en fläkt av med vinden från granntomten. En nyckelpiga stod och sökte beräkna kvadraten på hoppetossan medan den prövande prövade vingarna som för en beräknad startsträcka där åtminstone en myra veterligen visste ingen sådan alls behövdes emedan den sett nyckelpigor uppträda på scenen redan förut.

Möjlig fortsättning, men bara möjlig beroende av applådåskans höjd, skulle kunna tänkas någon gång i en högst osäker framtid.