En gång älskade jag dig, men livet blev för mig en gyttjig pöl av påsar fyllda till bredden med ångest av vitaste sort. Lika vitt som ärligheten av ditt hjärtas kärlek, till mig!

Min själ hade börjat resan ned i djupet av vässade knivar av fin kvalité.

Hur kunde jag missa att det jag sökte i djupet av döda själar, fanns där mitt i det levande livet? Hur kunde jag neka din öppnade hand? Hur kunde jag försaka all den kärlek du slängde på mig?

Jo just det, det var ju jul hela tiden och påsarna regnade ner... över taken, på gården och på gatan nedanför.


Det var ju jul.