förmiddagssolen gäckar i truckrutorna - chauffören som har ett buckligt ärr i pannan, han hämtar virkespaketen till albany - i kanten borta vid travbanan kvirrar det redan av otåligt nygröna grässtrån

i vattenpussarna kivas solkatterna - ovanför brädgården gapar en stor, v-formerad flock om uppskattningsvis trettio gäss in över det blekingska fastlandet - hemvändande skandinaver, slår det mig - det är måndagen den nionde februari - hemma var det minus tjugotre, imorse

småpratar lite med en kollega som dykt upp, om hur avlångt landet ligger - ungraren nickar vänligt från sitt trailerflak, i sin röda fleecejacka - han kastar vant sina spännband över taket

efter lastningen, fyller jag upp petflaskan vid kökstrinetten - vattnet smakar släckande - när jag önskar kontoristen en bra dag svarar hon frånvänt - bara ett; hej då - hennes väst är midjeskuren - hon har en ampellilja och tre litografier i tunna guldramar på sitt rum - motiven är klassiska - en rågblond tonårsflicka ler från ett skolfoto på hennes anslagstavla

det är lunchdags - och fast jag är skitig och ful skrattar solen fortfarande, när jag kommer ut på trappan

uppe på det småländska höglandet ligger blötsnön drivig och tungt saltlakande - eftermiddagen har cementerats mulen - men ungdomarna från burger king i värnamo ser levande och fina ut - en kille visar nåt i sin mobil för en av tjejerna - de andra kastar snöboll

det händer nästan precis ingenting

sedan går klockan mot fem och en regnbågsrandad flygbuss vinklar upp på  väg 40, in mot stan från landvetter - den lyser upp grådasket i sin omkörning - passagerarna läser därinne - en flock hemvändande skandinaver, tänker jag igen - och på p2 pratar de om pyromani och australienbränder på finska - kvinnorösten i gps-en upplyser att; om tjugo kilometer går trafiken långamt

hon ljuger - den flyter på fint