Bladen skiftar form
driver lössläppta i vinden
in i tystnaden

där ingen vidrörs av deras påtaglighet
ser deras ljus tändas
ingen vid deras sida som stadgar
skänker vila åt trötta ryggar

Öga, du strålkastare över ödsliga fält
vi söker med ljus och lykta,
föga du hjälpt orden som talats av de förtryckta!

*

själens färglösa formler, vridna rundlar
det var en skapelse som ägde livsrum
spiraliserade ögonlock, tryckta intill
svärta sipprar ur ögonvrån, skugglöst
brinner ögongloben, smältande glaskroppar
lugnar nervstrimlornas banor,
jag gavs en minut av liv, jag sade ingenting
jag var seende, jag mötte aldrig din blick.

*

Sargad, blind
griper jag efter lykta dörrar
där bultar jag sliter
ur mina trötta ögons död
faller strimlade färger
mot marken