Visst är du vacker. Det säger ju alla.
Hur många har man inte hört förundras över din skönhet!
Visst är du fin, däri måste jag instämma.
Så ren, så vårdad. Proportionerlig som få.
Så mycket natur i all din modernitet. Så balanserad!
Visst är du vacker... Men du väcker inga känslor hos mig.
Du saknar glöd. Det där lilla extra, som man säger.
Jag vet inte om det beror på mig eller dig eller oss båda,
men jag dras bara inte till dig.
All din skönhet är förgäves- kemin stämmer helt enkelt inte.
Du är för lugn. Alldeles för lugn för mig. För välorganiserad.
Jag vill ha improvisation. Spontanitet. Sånt du inte kan ge mig.
Så är det bara, inget mer med det.
Det är inget fel på dig. Det är bara jag, som vill ha något annat.
Visst är du vacker. Men du är inte min typ, Stockholm.