som lugnet
i vindarnas vik
vimlar vi

förtjusande
okyssta
i oskuldsfulla steg
genom livet

och sen

början inom oss
längtar till

famntag för livet
och drömmar


*


genom dagningens gryende ljus
en förväntan i natt


*


flämtar en låga
saknat ved
och skratt


*


det vänds ett blad i sänder
i ett ljus som skiner klart
alltjämnt inunder huden
när jag håller dina händer

förstår du ändå en gång
vad vi fört samman här
i stunder av tillits ro
när vi håller om varandra

vingar i din röst som bjuder
flykt och svävar fritt
över hav och land
när du håller mig i minnet


är jag lämnad
i ett ögonblick
för tidigt


dit jag aldrig når
bortom längtans bergsryggar
färdas du

utan spår
står jag vilsen
i ett ödeland

mättad med tystnaden
efter dina vingslag


*


var väntan nog
att föda livets puls
i dina händer

genom tonernas dans
där vilar en sällsam
anad tystnad

stilla

förtrolig är du mig kär
nära nog att älskas

stilla

inuti fyller vi varandra
när våra andetag mötas


*


stjärnor

jag ger mig av
genom allt som söndrar i smärtans namn
vittrar liv till smulor
där röster tonat bort ur skrikande
sammanrasad kropp förlamad

det finns gränser jag aldrig kommer nå
för livets tvistade vrår
är långtomlänge belägna
där resta murar tronar
isolerat majestät

ensamhetens lågande källa
är dina steg långsammare nu?
har din tynande förmåga sinat klart?
säg är inte livet underbart?


låt dit ljus
över världens barn

för jag reser nu



det var tid
att ge
en hand en tro
fast tiden bjöd

ett krig en famn
till blod och namn

för skuld och skam



för hopp
om liv och låga
är min förmåga

trots allt



jag har
mitt namn


*


somliga sägner
skönjs i sinom tid
men här bredvid
ligger hjärtats sånger

tafatt om än för en stund
i sanningens namn

här är allt
vi någonsin behöver


*


en dag i taget
om vaken öppnar sig under dig
ligger du där kylslaget naket
där livet rinner ut