Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Karl-Bo Lundstedt, med sin text om karlar, inspirerade. Jag väljer att kalla den novell emedan det går att skriva litet av varje i en sådan.


Något litet om människor






Att man skulle kunna definiera vad en är, vem som är en karl etc är meningslöst. Det sägs ibland att en riktig karl tål att dricka alkohol, en riktig karl gråter inte, pojken arbetade som en hel karl, kvinnan jobbade lika bra som en karl och så vidare. Dessa uttryck är bara idiotiska. Det finns män och det finns kvinnor. Att de är individuella är vad som gäller. Om en människa kör prickfritt i femtio år och sedan är orsaken till en bilolycka, är den människan då plötsligt ett djur?
Om en man lever i ett äktenskap med en kvinna och sedan är otrogen med en arton års tjej när han är femtiotvå, är han plötsligt ett svin då? Eller är han en riktig karl då? Om kvinnan är otrogen med en arton års grabb är hon att hylla eller är hon plötsligt brottslig då… utöver vad som möjligen står i lagen…?
Man misshandlar fysiskt eller psykiskt, inte för att vara man eller kvinna, utan för att vara människa som begår fel, fruktansvärda fel, konsekvenserna är oöverskådliga kan tyckas. Alla människor gör sig skyldiga till att ljuga och att säga och göra fel ibland. Det är att vara människa. Det är när man begår ett brott som man går över gränser. Människor begår brott. Människor skriker och slår och gör illa varandra. Det kan vara avsiktligt eller oavsiktligt och när det passerar en eller annan gräns kallar vi det för misshandel, mord, dråp, nödvärn, mobbing och så vidare. Det är människor som begår brott. Att det verkar vara fler män som begår brott och som även sitter i fängelse är en sak. Det förefaller som att kvinnor är mindre benägna att begå brott än män. Kanske begår de färre brott än män. Kanske begår de inte alltid samma slags brott som män när de väl begår brott.
Men om man vill tala om mobbing, övergrepp, misshandel, fysisk såväl som psykisk så är det människor som begår dessa brott.
Det hjälper föga att berätta för Svensson att han eller hon inte är någon riktig man eller kvinna om hon begår sådana avskyvärda brott som är missgärning mot en annan människa. Man är inte mindre kvinna eller man för att man begår brott. Man måste kräva att folk tar sitt ansvar. Det måste handla om ansvar. Det kommer alltid att begås sådana här handlingar och varför? Jo, det handlar om känslor. Folk begår handlingar utifrån känslor. Behov av att få uttrycka känslor. Det är när de har undertryckta känslor som dessa känslor tar sig uttryck i mer eller mindre otäcka handlingar. Det är vad saken handlar om. Det handlar också om uppfostran. Nästa gång du vill säga att det beror på samhället så tala om vilka som är samhället. Vilka utgör samhället? Är det vi alla tillsammans eller är det ’de andra’? Inte just jag som är förbittrad på ett orättfärdigt system eller att lagen och rättvisan är blind, utan allt är det där samhällets fel som jag tvingas leva i. Kanske på den så kallade marknadens villkor. Vilka det nu är som är marknaden. Hur skall vi uppfostra samhällets barn? Har vi alla ett ansvar eller är det någon annans? Det mest enkla sättet att bryta isen mellan två människor som möts är att hälsa, säga hej, höja handen till hälsning. Skänka den mötande ett leende. Säga något med vänlig röst. Den mest enkla saken i världen är att visa ödmjukhet och att om ödmjukhet inte fungerar, kanske tala allvar om livet och dess villkor. Men aldrig höja rösten i onödan, aldrig vara hotfull och aldrig vilja hämnas. Aldrig vilja göra en annan människa illa. Att föregå med gott exempel är att ta ansvar. Att se andra medborgare som människor och behandla dem som människor. Inte fråga mannen om han är karl för sin hatt eller karl nog. Inte döma en människa efter bara kläder, hudfärg eller kön. Att vara en syster eller en broder. Det är att vara människa. Vare sig det rör sig om kvinnor eller män, barn eller ’gamla’. I vårt samhälle av idag betraktar man gärna äldre som en ras i sig, som gamla. De är varken kvinnor eller män. De är rätt och slätt på väg till graven. Men de är inte där riktigt än, de är fortfarande människor.
Petra slutade skriva där och stängde av datorn. Hon skulle gå på restaurant och äta lunch med Peder idag. Därför kände hon att det var dags att sluta där och kanske ta upp ämnet någon annan dag. Nu var hon redo att gå ut på gatorna och ta hela världen i famn.




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 212 gånger
Publicerad 2009-07-29 13:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP