Upp för trapporna. En efter en och jag ser ut genom fönstret. Vi är många och sorlet bedövar mina sinnen. Ändå kan jag inte låta bli att undra. Vart är dom på väg?

Jag ser ner i mitt kaffe och min kära pratar i telefon.

Vid sidan av vårt bord sitter en kvinna som ser ut som en tjej och jag blir inte klok på om han där mitt emot är en pojkvän eller en son. Det kliar av att vilja veta.

Hon där i kassan tar betalt och hon passar så jävla bra in här. Det är en hårfärg som inte är hennes egen. Den är mörk och matchar den svagt u-ringade tröjan som smiter åt mot hennes kropp. Inte gammal men gammal här.

Det är påskägg i fönstren och det är kommers trots att klockan inte passerat tio. Sextio kronor för sex små chokladägg är som hittat så jag tar en påse och går upp och sätter mig igen. Hon pratar förtfarande i sin mobil och det är klart att en dag som den här finns det saker att berätta.

En till och en till. Några upp och några ner. Tjejer i tonåren och några som är lite äldre. Har jag upptäckt en gömma eller är det ytterligare en konspiration som växer och frodas?

Jag tar en tugga på den macka jag ångrar att jag valde och jag konstaterar att jag är lycklig här. Utan att egentligen fundera över varför.