min tanke höll något
det var viktigt och tungt
jag kunde riktigt höra, när jag glömde
hur det krossades mot marken

jag går på trottoaren och tittar på bilarna
på asfalten på husen och på mina skor
så många gånger har jag drömt
drömmar som sårar och sliter sönder
och jag nyper mig i armen, precis som man ska
men det funkar ju inte,
det har det aldrig gjort

och så blir jag så trött på mig själv
jag hade ju hittat något där
något viktigt
något äkta
och så slänger jag bort det på bara några dygn
hur jävla tanklös kan man vara
varför måste jag alltid kasta pinnar
framför mig själv