hon flyr
för kärleken väntar

och allt vad hon är
kan ej längre uthärda hennes frånvaro
så hon flyr sig själv

med samma iver
rusar hon sig närmare

intill en förhoppning

en famn som befriar
och släpper in lugnet

fjädrar över havsstränder
med en sång i vinden
dina fotavtryck i sanden
som en svepning i solnedgången