Ömt farväl till kolhydrater,

ultrasnabba små krabater

som har, via diabetes,

tvingat mig till en helvetes

kost av fett och protein

för att driva den maskin

som jag kallar för min kropp.

Framledes får jag se opp

med potatis, bröd och frukt.

Annars bildas snart en lukt

som min hustru säger, ack,

minner om ammoniak.

Men, fysiken tycks mig glader

av de långa promenader

som får pulsarna att dunka

och mitt blodsocker att sjunka. 

Dock, min bästa dam, och herre:

Allting kunde vara värre!

Jag kan se och jag kan vandra

lika lätt som alla andra 

så jag klarar av min dator

och kan gå, utan rollator,

till min väfyllda dosett.

Rätt skall alltid vara rätt!