Ångest…ångesten är total
Alla färger känns matta
Alla ljud går obemärkt förbi
Känner inga dofter, täppt i näsan
Det är kallt, jag fryser som fan
Det börjar bli lite mörkt

Stoppar det i munnen
Tuggar ordentligt
Sen sväljer jag
Det smakade inte särskilt gott

Jag känner inget
Snoret rinner och jag har inga servetter
Fan vad jag fryser

Jag hör min barndomsvän bredvid mig andas… han andas så djupt
Det är det enda jag kan höra
Det låter som om en stor drake satt bredvid och andades tungt i mitt öra

Gräset rör sig, de rör sig i takt med musiken som spelas i mina hörlurar
Jag blundar och ser ett spektra av färger, de försöker bilda något mönster
Men det är inget jag förstår mig på

Jag reser mig upp, men min balans sitter fortfarande kvar på samma plats
Försöker ta normala steg till en träbank, Gud vad jag måste se fånig ut
Sätter mig på bänken och vrider mitt huvud mot månen
Den lyser starkare än vad den någonsin har gjort
Överdriver nog litegrann, men det är svårt att låta bli just nu när man mår såhär
Bänken jag sitter på knakar och försöker förändra sin kropp, den har börjat leva
Det skrämmer mig inte, inte alls, jag sitter lugnt på den och hör dess självterapi
Jag ler för mig själv, skrattar ibland till och med, hoppas jag inte framstår som ett freak…

Jag reser mig sakta från träbänken, det är mörkt nu…det är natt
Det snurrar som en karusell i huvudet, så mycket tankar, så mycket känslor
Min bärbara musikspelare spelar inte längre musik, den spelar något annat
Jag lyssnar inte längre med öronen, utan med hela kroppen
Det känns som om universum pratar med mig, det känns övernaturligt, religöst
Ja, en religiös upplevelse, men inget som en kyrka eller moské kan ge
Jag pratar om the good stuff…

--------------------------------------------------------------------------------------------

Det är mörkt, becksvart till och med
Fryser lite igen
En brasa har tänts, korv ska tydligen ätas nu, men jag känner ingen hunger
Är alldeles för vilsen och förvirrad för att äta
Tankarna har aldrig varit fler i huvudet och kroppen aldrig känts segare
Jag känner mitt hjärta slå vilt… och jag är så rädd för att den ska tröttna och sluta

Var är vi någonstans egentligen?
Hur fan kom vi hit? Men ännu viktigare, hur tar vi oss hem härifrån?
Vi är mitt ute i ingenstans och det är kallt och jävligt mörkt
Vems idé var det här egentligen?Att vi skulle ut i naturen och göra det här?
Hur fan kan jag vara så dum?
Vem är jag egentligen? Och vad är det för datum och temperatur just nu?
Vem är jag?
Jag ställer frågan högt men människorna omkring mig ignorerar mig bara

Jag försöker lugna ner mig
Men det är lättare sagt än gjort
Handsvett
Det svartnar för ögonen och jag försvinner…om och om igen

När jag kommer tillbaka ser människorna omkring mig så annorlunda ut
Jag känner knappt igen deras ansikten och de skrattar ovanligt mycket
Skrattar de åt mig?
Den där killen med kepsen, jag känner ju inte honom alls faktiskt
Han är mina kompisars kompis
Tyckte han verkade trevlig innan
Men just nu äcklar han mig med sitt jävla skratt, det låter som en fjollig demon
Han förtjänar fan att dö, eller i alla fall bli misshandlad så att han inser
Inser hur äcklig han är som människa

Fan vill hem nu
Psykosen är total
Jag vill bara komma ner nu, är alldeles för högt uppe
Min vän känner min rädsla och förklarar övertygande att jag snart kommer ner
Jag hoppas verkligen det

Vi beger oss äntligen där ifrån,
Halleluja! Jag håller i någon för att inte falla
Han ber mig vid ett tillfälle att hålla en flaska fylld med vatten
Men jag säger att jag inte klarar av det
Han ber mig då istället att titta på buskarna och träden
Jag ser nu vad han menar…det ser helt sjukt ut…de lever!

Vi sätter oss i bilen…WOW vilken jävla bil alltså
Killen måste ju vara stenrik
Jag får sitta i framsätet
Det är massor av röda lampor inne i bilen…det är sjukt häftigt
Det känns som ett rymdskepp…jag tror killen är en framgångsrik rappare

Jag sitter i bilen och tittar ut genom glasrutan
Jag vet var vi är någonstans men känner ändå inte igen mig
Världen där ute ser så sjukt spännande ut, samtidigt som den ser väldigt fake ut
Svårt att sätta i ord,men fan vad coolt det är...såg just Michael Jackson cykla förbi
Han var svart, så stilig…hoppas han fattade att han var snyggare som svart än vit

Jag är hemma nu i mitt hus med min barndomsvän
Jag har oändlig ångest och han ser det, så vi pratar om allt mellan himmel och jord

Min kompis har somnat, han sover som ett lamm
Jag försöker titta på ett naturprogram, men programmet känns helt stört
Byter till en komediserie, men jag har svårt att skratta
Tiden går såååå långsamt…
Jag byter identitet ett par gånger
Tror till och med att jag bytte kön vid ett tillfälle…fan vad stört

Det är morgon och jag hör fåglarna sjunga sina jävla sånger utanför fönstret
Jag ligger i sängen och tänker på allt, precis allt som går att tänka på
Jag börjar sakta men säkert landa...det känns skönt

När jag landat så inser jag dock en tråkig sak.

Ångesten är fortfarande total…
det är nästan så att jag vill upp igen

Men bara nästan.