När ens bästa mår som sämst
Minnen tar mig tillbaka
till där vi en gång starta
det gick upp för mig en da
att inte allt var som det ska
Allt du hållit inom dig ville ut
och din tystnad tog ett plötsligt slut
det gjorde ont i mig
att se allt som sårat dig
och jag kände skulden
Det är två år sen nu
och du är fortfarande inte riktigt du
Demonerna har ett grepp
även om vi alla skriker släpp
Jag minns när vi var små
och det alltid var vi två
du var allt för mig
och jag ville vara som dig
men jag minns bråken
Du förväntades vara så mogen
och jag är rädd
att det var lite därför allt gick åt skogen
fast jag gömde mig
när jag egentligen skulle räddat dig
men jag kände skulden
Det har gått många år
och nu vi här står
två vilsna själar
som tassar på sina hälar
Jag vill vara där för dig
för du betyder fortfarnade
allt för mig
Du är min stjärna min kära bror
och jag på dig förevigt tror!
men jag känner skulden