trots en del gula björklöv på marken
avslöjar sig ändå kroppar kantarelliskt

förtjusta vickar vi med fingrar på guldet
skördar lyckliga
tar in av dofter
svamp skog mossa och mylla

och i huset sen
när man först i stillhet
vinsmuttande
rensat sin skörd

fräser det löftesrikt i pannan
och av gyllene parfym
ångar det

man suckar
tänker
vilken supé

fast egentligen
så enkel
och kanske typiskt
svenskt

är det just kantareller
vitsippor
sill och snaps

som är vi