Jag tror jag virrat runt

i varenda stad jag vart i,

letat efter tystnaden

och platsen där det är menat 

att jag ska känna mig fri.

Jag har gått vilse,

tillbaka och vänt flera gånger,

jag har gått igenom ångest

och förvriden lycka och känt mig

helt fel.

jag har inväntat fel dagar

fel känslor och missbrukat mitt liv.

Jag har vänt upp och ner

på varje sten, på varje flaska

ni gett mig. Förbjudit mig.

Och jag känner mig så misslyckad,

så sned på varje punkt.

Jag har tappat balansen

fallit och tiggt om mer smärta.

Mer.

Liv bara skadar.

Vräker.

Sköljer över av tyngd och skam. 

Av stenar ingen kan lyfta av mig.

Jag kan också ge upp.